Allt gick som smort


Det gick som smort! – in genom den stora entrén och så till vänster. En vänlig ”värdinna” med Röda korset på ryggen visar vägen. Ingen kö. ”Tryck här” så får du en nummerlapp 064. Sitt ner och vänta så ropar syster upp dig när det är dags. 

Jag kom alltså i mycket god tid, det var lugnt och stilla i väntrummet – kanske det var lunchpaus för doktor Ulf Gustafsson Ögi. Själv hade jag mumsat i mig en halv banan. Jag ville inte fylla magen, man vet ju aldrig hur doktorn vill ha sin patient och det fanns inga instruktioner med i brevet från Kirurgmottagningen.

12/50 – nu börjar tiden närma sig utsatt besökstid. Det är alltid lika spännande. ”Läkarbesöket är en konsultation, ej operation” stod det visserligen i brevet – men man vet aldrig!

Jag hade bespetsat mig på att få möte en snygg doktor – men tji fick jag! Doktor Ulf var sjuk, ja sånt kan ju hända…

Istället blev jag omhändertagen av en kvinnlig doktor – Jennie Engstrand med titeln Specialistläkare/kirurg på sin namnskylt. Varför blev jag besviken? Kanske för att mitt liv numera är oändligt tomt på spännande män, varje karl ger mig ”bra vibrationer” om ni kan förstå. Doktor Jennie var också bra men inte på samma vis. Hon hade glimten i ögat och sa att jag inte såg ut att vara snart 89 år. Sånt går naturligtvis hem…

Det fanns säkert en diger bunt med diagnoser och resultat från olika undersökningar i doktor Jennies dator – men hade hon haft tid att studera den hälsodeklaration som min dotter Annica hjälpt mig att fylla i inför besöket? För egentligen var det ju doktor Ulf som skulle sitta framför mig i läkarstolen. I brevet från Danderyd stod det också ”Vid ej ifylld hälsodeklaration finns risk för att ditt läkarbesök inte blir av”.

Ni vet själv hur det är – när man sitter där framför doktorn och får frågan ”hur mår du” så blir svaret ”tack, bra!”. Allt elände har man plötsligt glömt, särskilt om det är en snygging till läkare. Nu var det inte en ”snygging” som satt där framför mig utan en klok, kvinnlig läkare.

Eftersom jag inte hade min dotter med mig som vittne bad jag att få skriva upp de fakta som doktorn delgav mig:

” Det är en omfattande operation – frågan är om besvären är så pass alvarliga att vi ska ta risken med operation. Här finns flera bråck i magen – som en schweizerost! Får du ont – lägg dig på rygg och tryck in knölen så den åker tillbaka in i magen. Här hjälper varken kost eller träning, men det är bra att äta fiberrik kost. En operation kan ge komplikationer som infektion på tarmen, propp och hjärtinfarkt finns också med i kalaset. Nej – vi ska inte operera, mycket på grund av åldern – dumt att göra en operation som ”inte behövs”.

Jag tackade för konsultationen och undrade om möjligtvis doktor Ulf Gustafsson Ogi skulle varit djärvare i sin bedömning? 

Vem vet? Glad är jag ändå och lägger mig raklång på sängen när så behövs. Då mår knölen och jag ganska så bra! Allt går som smort – än så länge!

NÄTPORR PÅ SKÄRMEN

IMG_6705
Stefan Igelströms kärleksmotiv – är det porr – eller…

I veckan som gått hade jag två föreläsningar inprickade i almanackan onsdagen de 30:dje januari. Den första hölls i Ansgarskyrkan klockan 13.30, med rubriken ”Unga mår allt sämre – eller?” Det andra föredraget var på S:ta Annagården klockan 19.30. med rubriken ”Hur påverkas unga av porr?”

Eftersom jag har många barnbarn och barnbarnsbarn är det viktigt för mig att försöka förstå hur livet gestaltar sig för de unga i dag. När vi ses är det för det mesta i den trevliga kretsen av familjen runt matbordet eller på födelsedagskalaset, examensfesten, bröllopet. Då är samtalsämnen som psykisk ohälsa och nätporr inte aktuella.

Vädret var den här dagen inte det bästa, snöflingorna dalade sakta ner över vårt samhälle och med det även min lilla bil som alltså måste borstas ren för att kunna köra mig till Ansgarskyrkan. Här var det heller ingen större publik men som vanlig fanns kaffe och nybakad bulle som tröst innan det var dags för Ulla Forsbeck Olssons framträdande. Vid min sida har jag Torgny Erséus, f.d. kyrkomusiker som numera är ”spanare” i vår nya digitala värld.e

Unga mår allt sämre – eller? Svaret är både Ja – och Nej! Den psykiska ohälsan är den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Det är inte lätt för de unga att få fasta jobb på den moderna arbetsmarknaden och att alltid ligga på topp. Alla kan inte bli idealet Zlatan!

Digitalisering och smartphone ger de villkor som råder på nätet och påverkar den mentala hälsan. Man vill inte känna sig ensam, behöver någon vuxen att tala med – se ”Mind”. självmordslinjen som har ca 25.000 besökare varje år. Att vara närvarande som medmänsklig vuxen kan många gånger räcka. Att lyssna och visa att man som vuxen vill förstå – då finns det hopp! Det behövs en mötesplats för äldre och unga, vilken livsåskådning man är har.

Min bästa mötesplats är ändå hemma – hemma hos barn och barnbarn och barnbarnsbarn, de sistnämnda är i dag tjugosju till antalet, och en till på väg. Jag hoppas och tror att alla i familjemedlemmarna kan anförtro sig till varandra, hjälpa varandra. Kärlek och stöd behövs i alla lägen.

Här tar de två föredragshållarna varandra i hand. Ulrica Stigberg är författare och präst och har forskat i ämnet porr och frågar sig – vad får vi för människosyn när vi ser på nätporr? Porren är de ungas nya drog, konstaterar Ulrika som är präst i Fryshuset och nu gett ut sin fjärde bok ”Visuell drog om barn, unga och nätporr”. Ulrica Stigberg och Maria Ahlin har fått unga att berätta sina upplevelser av pornografi.

”Vårt primära mål och syfte är att inspirera till så öppna samtal som möjligt. Vi är oerhört imponerade över samtliga vi pratat med och som låtit oss ta del av deras berättelser. Ett exempel är Elias – på en av skolans datorer mötte han som nioåring för första gången pornografi. Han och killkompisarna han hade på den tiden, kände på sätt och vis att de inte borde titta på porr på skolans datorer. Men det blev till slut ett sorts skämt, killarna emellan, där någon kunde sätta på en pornografisk film, höja volymen och springa därifrån! Sedan Elias första möte med pornografi har hans konsumtion växlat – oberoende av i vilken utsträckning har han alltid gjort det via en dator eller en smartphone. Anledningarna till att Elias konsumerade pornografi är många, men främst handlar det om tristess, brist på inget att göra eller för att göra sig själv upphetsad. Porren är de ungas nya drog som finns helt tillgängligt utan ålder eller innehållsbegränsning. Att bli beroende är aldrig bra – varken av alkohol, narkotika, spel – eller sex. Vad händer i hjärnan egentligen? Man vill sluta – men kan inte!

Ulrica Stigberg avslutar sitt föredrag med orden ”Välkomna till verkligheten. Den är faktiskt värre än man tror! Vi ska vara mycket mer måna om våra barns hjärnor. Ett gott råd – sätt porrfilter på skolans datorer. NU!

Naturligtvis har jag nu blivit nyfiken och vill veta mer om dagens porr. Som svar läser jag Greta Thurfjells krönika i DN. ”I den underbara tv-serien Sex education startar två unga en sexklinik för sina skolkamrater. Sexscenerna känns helt autentiska. Vilket talar för att Netflix skulle kunna bana väg för nya och reglerade porrprodukter”.

Ja, så kan det gå – det är bara ett hinder, jag har glömt mitt lösenord till Netflix. Men det är kanske lika bra det!

BASUNEN BASUNERAR – NU ÄR DET VÅR IGEN!

Visst längtar vi efter Lidingö Jazzklubbs glada tillrop, ”Välkomna till vårsäsongen 2019”. I medlemsbladet Basunen finns nu glädjande nyheter för oss jazzfantaster. Första konserten för året får man inte missa – vi hälsas välkomna av Jazzklubbsgänget på Föreningsgården som är i full action från biljettkassan i entrén till caféet i vänthallen.

Jag slår mig ner på första raden, så nära scenen som möjligt för att om möjligt kunna ta några bilder med min iPhone. Här finns också små bord att ställa kaffekoppen på om man så vill – eller ett glas öl. Och en macka eller en mazarin – om man så vill. Salen fylls nu undan för undan medan vi ivrigt väntar på Peter Getz och Stockholms Jazz Trio.

Prick klockan 19 klättrar tre killar upp på scenen; Stefan Gustavsson på piano, Jan Adefelt på bas. Jesper Kviberg på trummor! Dom startade hårt, ja så hårt att min hörapparat fick ledigt. Ljudnivån på första parkett var mer än nog, även för en gammal tant. Jag funderade på vem av killarna som var på Basunens omslag. Kunde inte riktigt lura ut vem…

Just då kom han upp på scenen, fjärdeman – Peter Getz!  En gemytlig kille i mörk kostym och med smalbrättad hatt på skulten, lite som den gamla goda tidens Nalensnajdare. ”Blues back in Town” inledde stilenligt konserten. Så fick vi njuta av ett samspel med glädje och tonsäker harmoni. Jan Adefelt älskar verkligen sitt bastanta instrument som han tar i sin famn och med rytmiska glädjeskutt tassar på strängarna. Trummisen Jesper Kviberg är inte dålig han heller. Hans lekfullhet får pianisten Stefan Gustavsson att hänga med i svängarna med lätta, trippande toner som följeslagare.

Bra drive! Att Peter Getz är uppfödd på god och närande musik kan  var och en förstå som listat ut – varför Peter heter Getz? Han pappa är jazzlegenden Stan Getz, bekant för Sveriges befolkning på 60-talet.

Till sin faders ära drog Peter och trion igång den svängiga bossa novan ”Desafinado” som blev Stan Getz största hit och såldes i 25 miljoner ex!

Peter träffade sin pappa sex gånger och konstaterar med ett leende på läpparna att Stan var en cool kille.” Jag fick min musiktalang från Stan men önskar vi hade lärt känna varandra”.

Men glada är vi i publiken som fick lära känna Peter Getz och Stockholms Jazz Trio. ”You be so nice to come home to” avslutar lite vemodigt en mysig musikupplevelse. År 2019.

  1. Nej, jag glömde tack och lov inte min hörapparat, nu är det på plats igen. DS

Hem, ljuva hem.

img_6389
Lennart Hagerfors i Ansgarkyrkans talarstol presenterar sin senaste bok ”inte hemma”.

I tider som dessa – det vill säga i vinterns januari – känner vi äldre oss inlåsta i våra hem. Att öppna dörren till verkligheten utanför fordrar ett övervägande – har jag tillräcklig med varma kläder på mig. Och broddar på skorna, mössa på hjässan och mobilen i väskan. För Om, jag säger bara OM jag skulle trilla i backen då måste jag ju kunna tillkalla hjälp, inte sant?

Nu är det ändå så att vi vill ut och röra på oss, visst övar vi lite i vår motionssal men ändå – det är livet utanför väggarna som lockar.

I dagarna har det kommit rikligt med post genom brevinkastet. En rad kuvert från olika myndigheter men också glada tillrop från föreningar. Lidingö Humanistiska Sällskap tittar kanske mest bakåt i tiden medan Lidingö Kultur -Kalender blickar framåt tillsammans med Lidingö Jazzklubb, Kyrkonytt och Ansgarskyrkan. Det är en salig blandning, som ni förstår!

För att underlätta utelivet erbjuds ”Gratis broddar till Lidingös seniorer”. Broddarna delas ut på Mötesplats centrum på Friggavägen 18A.

Således välutrustad tog jag vägen till Ansgarskyrkan en onsdag vid lunchdags. Jag måste ge gänget här en eloge – alltid trevligt att slå sig ner i den lilla kaffehörnan och mumsa en god smörgås tillsammans med vänliga gäster.

Onsdagar bjuder också på underhållning – den här dagen presenterade Lennart Hagerfors sin senaste bok ”Inte hemma”. En roman som bygger på hans mammas berättelse som inspelats på band runt 1945. Lennart Hagerfors är ett av många missionärsbarn som växte upp i olika världar med olika kulturer.

Man kan undra hur och varför föräldrarna tog steget att åka iväg och lämna barnen på barnhem – tillsammans hemma var man kanske sommar, jul och påsk. Och vad var ”hemma”? Egentligen. Hem låg alltid på en annan plats. Det var själva befinnandet som var viktigt – dofter, smaker som gjorde att man kännde sig hemma – mitt i hemlösheten.

Så spännande historia vi fick till livs! Nu längtar jag bara efter att läsa boken ”Inte hemma”. Men, då får jag lägga broddarna på hyllan och hålla mig hemma…

JULGRANSPLUNDRING PÅ SIGGEBOGÅRDEN

 

Granen barrade på Siggebogården, inte så mycket, men ändå. Så det blev fredagen JAN istället för trettondag KNUT som julen tog slut. Och granen åkte ut! Aktivitetsansvariga Maria Solomon hade fixat två timmars trevlig underhållning. Det gäller ju att ta tillvara livets glädjeämnen och vad kan vara roligare än julgransplundring?

Till en början var gott om plats i samlingssalen men allt eftersom fylldes rummet med kaffesugna pensionärer. Min granne vid bordet Nils Forsgren berättade att han inte gärna missar någon aktivitet att bryta enformigheten med. ”Ett härligt minne var när Alice Babs dotter var här – då svängde det ordentligt”.

Med åren betyder musiken mer och mer – det är som i sången:

”Handklaver och klarinett ska’ de’ va’, tjo och tjim och inge’ annat. Hoppa högt och hoppa lätt ska’ vi ha, tjo och tjim och inge’ annat.”

Musikanten Bert Öhlund hade ett batteri av instrument med sig och med det väcktes musiken till livs hos publiken. Salen fylldes på undan för undan och visst blev det lite tjo och tjim som när Nils dansade runt med Maria.

Tonerna flödade – Sju vackra flickor i en ring, Små grodorna, Drömmen om Emil. När ”Hej tomtegubbar slå i glasen” spelas upp suckar Nils lite uppgivet och erkänner – det är ett fel hos mig, jag kan inte dricka sprit längre! Det blir mineralvatten istället!

I rummets ena hörn hade fiskdammen sin plats. Där såg Mats Nelson till att det blev napp. Fångsten blev färgglada påsar som drogs upp med metspö ur dammen djup. Godis att ta med hem till rummet…

Så närmade sig finalen – granen kläddes av allt glittrigt och vältes omkull, en personal tog tag i toppen, en i stammen och så sjöng vi alla – Nu är glada julen slut, slut, slut, julegranen bäres ut, ut, ut. Men till nästa år igen, kommer han vår gamle vän för det har han lovat.

Själv kommer jag gärna igen till Siggebogården för att träffa min nya vän – Nisse. Numera TomteNisse kallad.

JULGRANSPLUNDRING PÅ SIGGEBOGÅRDEN

img_6308IMG_6304.jpg

img_6265Granen barrade på Siggebogården, inte så mycket, men ändå. Så det blev fredagen JAN istället för trettondag KNUT som julen tog slut. Och granen åkte ut! Aktivitetsansvariga Maria Solomon hade fixat två timmars trevlig underhållning. Det gäller ju att ta tillvara livets glädjeämnen och vad kan vara roligare än julgransplundring?

Till en början var gott om plats i samlingssalen men allt eftersom fylldes rummet med kaffesugna pensionärer. Min granne vid bordet Nils Forsgren berättade att han inte gärna missar någon aktivitet att bryta enformigheten med. ”Ett härligt minne var när Alice Babs dotter var här – då svängde det ordentligt”.

Med åren betyder musiken mer och mer – det är som i sången:

”Handklaver och klarinett ska’ de’ va’, tjo och tjim och inge’ annat. Hoppa högt och hoppa lätt ska’ vi ha, tjo och tjim och inge’ annat.”

Musikanten Bert Öhlund hade ett batteri av instrument med sig och med det väcktes musiken till livs hos publiken. Salen fylldes på undan för undan och visst blev det lite tjo och tjim som när Nils dansade runt med Maria.

Tonerna flödade – Sju vackra flickor i en ring, Små grodorna, Drömmen om Emil. När ”Hej tomtegubbar slå i glasen” spelas upp suckar Nils lite uppgivet och erkänner – det är ett fel hos mig, jag kan inte dricka sprit längre! Det blir mineralvatten istället!

I rummets ena hörn hade fiskdammen sin plats. Där såg Mats Nelson till att det blev napp. Fångsten blev färgglada påsar som drogs upp med metspö ur dammen djup. Godis att ta med hem till rummet…

Så närmade sig finalen – granen kläddes av allt glittrigt och vältes omkull, en personal tog tag i toppen, en i stammen och så sjöng vi alla – Nu är glada julen slut, slut, slut, julegranen bäres ut, ut, ut. Men till nästa år igen, kommer han vår gamle vän för det har han lovat.

Själv kommer jag gärna igen till Siggebogården för att träffa min nya vän – Nisse. Numera TomteNisse kallad.

 

siggebogården

Det sista godiset, en bit lussekatt och pepparkaka

Hej då granen – men till nästa år igen!

Text och foto: Inger Grimlund